byebye hollywood

jahopp gott folk.
nu tänker jag förklara hur läget ligger till.
jag har beslutat mig för att sluta skolan.
den här skolan är först och främst en rockutbildning. men visst. det finns mycket jazz. vilket jag då vill göra. jag har läst alla jazzkurser som finns tillgängliga och jag har fått tillräckligt med information för att kunna ta mig dit jag vill. iallafall en liten bit närmare mitt mål som jazzgitarrist. och jag känner att det jag behöver nu är tid. tid att fokusera på mitt eget. reading och jazz. och det behöver jag inte skolan till. skolan tar så sjukt mycket tid och jag har varken ork eller tid över för att fokusera på mitt eget. och den störta orsaken till att jag hoppar av nu är att jag är livrädd att inte ta mig in på skolorna i höst. om jag skulle stannat här så hade jag haft 2 veckor på mig att lära mig alla prov och låtar till min auditions. nu har jag istället 3 månader att öva inför mina auditions. jag behöver tiden för att fokusera på mitt eget! det är därför jag bestämt mig för att sluta.
jag har fått all information jag kan få utav den här skolan inom jazzen och att som musiker hantera gitarren i sin helhet och jag känner inte att det är värt att lägga 50tusen till för att enbart få ett papper som säger att jag har pluggat 18 månader här. över allt i världen handlar det om vad man kan. inte vad något papper säger att man kan. det spelar ingen roll om jag pluggar 4 år på MI och 4 år på berklee och drar hem till sverige och drar på en audition. jag måste ändå visa att jag kan spela. det är det allt handlar om. jag har lärt mig så otroligt mycket och jag är så sjukt tacksam och ångrar inte en sekund att jag pluggat här. jag har fått en livserfarenhet jag alltid kommer bära med mig. jag har flyttat hemifrån och jag har lärt mig att ta hand om mig själv. och jag har även lärt mig så fruktansvärt mycket! så jag känner inte någonstans att jag är dum som åker hem nu. för dom här sista tre månaderna kommer inte göra mig till en bättre gitarrist. utan det är upp till mig att öva på allt material jag fått och bli bättre.
jag har pratat med vänner och familj och framför allt lärare på skolan. och framför allt dale turner. som är en av mina störta förebilder inom musiken förstod mig helt och hållet och stöder mig i mitt beslut.
för mig känns det här beslutet helt rätt och jag är peppad att nu få åka hem och enbart fokusera på mitt eget och det jag vill göra.
nu har jag skrivit lite kort om vad som händer i min hjärna och anledning till detta beslut.
så nu slipper ni fråga;)
vi ses hemma!
tjooo

When dreams come true!


RSS 2.0